DET ÄR SLUT NU

26 Apr DET ÄR SLUT NU

BOKSLUT ÖVER EN RADON SLIDE 140 7.0

Hade svårt att somna i natt.

Du har gjort mig så lycklig. Länge har du varit den enda för mig och du har alltid gett mig din ovillkorliga kärlek. Men nu har dagen kommit då jag måste bryta upp och gå vidare. Jag älskar dig inte längre. Jag har träffat en annan. Det är slut nu. 26 ska bli 27,5. 30 ska bli 20. Vi har ännu någon vecka på oss innan DHL plingar på dörren, men det kommer bara kännas som ett plåster på såret. Förlåt!
Efter ett drygt år ska min Radon Slide 140 7.0 snart bli utbytt. Inte för att jag inte gillar den. Den har funkat som den ska och jag har haft mycket kul med den, men visst har det funnits saker som varit mindre bra. Som exempelvis växlarna. Bakdämparen. Styrstammen. Och övervikten (13,1 kg).
Jag menar inte att den här cykeln är dålig, utan bara att man får vad man betalar för. Och i Radons fall får du faktiskt lite mer än du betalar för. Den kostar trots allt inte mer än 14.000 kr och hade den varit en cykel av mer välkänt varumärke för samma pris hade den sannolikt haft sämre komponenter.

THE GOOD

I originalutförande är den här bågen hyfsat välutrustad. Och här är några saker jag är särskilt nöjd med.

Bromsarna

Avid 3-bromsarna med 180 millimetersskiva fram och 160 millimeter bak har alltid räckt för att snabbt få stopp på ekipaget, och de har alltid fungerat felfritt. Har inte ens behövt justera vajerspänningen en enda gång och de fungerar fortfarande lika bra som de gjorde när de var nya.

Framgaffeln

Rock Shox Revelation-gaffeln går att ställa i antingen 120 millimetersläge eller 140 mm. Den slätar ut de flesta ojämnheter du stöter på utan att vara för lös. Lock-out på styret är ett plus. Ärligt talat har gaffeln bara varit inställd på 120 mm under Metsorundan (4 mil på mestadels grusväg) eftersom det inte var så mycket tekniska partier. Annars har den alltid stått på 140 mm. En procentskala på fjäderbenen gör det enkelt att ställa in SAG, och den här gaffeln verkar tåla nästan hur mycket stryk som helst. Enda krånglet har varit att vajern lossnade från lock-out-fästet på gaffelns krona, vilket gjorde att den fastnade i låst läge. Men det var enkelt fixat med en insexnyckel.
Ramen.
För någon som är blind så är det här en snygg cykel. För oss andra påminner den plågsamt mycket om en kantig 90-talsvolvo. Men geometrin är helt rätt för teknisk stig och den är stabil och vridstyv så det räcker.

Däcken

Hans Dampf 2,35 är det bästa terrängdäcket jag provat. Ett år av gruvlig tortyr och bara en punktering. Fästet är grymt, på bekostnad av rullmotstånd, men vem har bråttom på en njutbart krånglig skogsstig!

Längst ner på min lista över saker jag vill ha – strax under syfilis och nagelsvamp – finns Fox Float CTD.

THE BAD

Växlarna

Aldrig mer SRAM X9 för mig. De verkar förhållandevis slitstarka, men sanningen är att de vid ett flertal tillfällen krånglat och varit svåra att ställa in så att de växlar rätt. Så svåra att jag fått lämna in den till växelservice flera gånger och till och med verkstaden har gått bet. Inte bra.

Bakdämparen

Längst ner på min lista över saker jag vill ha – strax under syfilis och nagelsvamp – finns Fox Float CTD. En bakdämpare som inte har lock-out, och som inte har någon som helst märkbar skillnad mellan lägena C T eller D. Den är lika gungande svampig i alla tre lägena.

Styrstammen

Om giraffer cyklade mountainbike så skulle de ha en sådan styrstam. Den byttes ut efter en vecka mot en med 40 mm.

Övervikten

Sannolikt är det bra för konditionen att släpa runt på drygt 13 kilo cykel i terrängen. Men visst skulle livet kännas mycket lättare om den gick att banta 2-3 kilo. Särskilt på hjulen.