26 Jun VACKER BERG OCH DALBANA I SUNNE

RECENSION AV ÄNGENLEDEN VÄSTER OM SUNNE.

Letar du efter en teknisk enduro-utmaning är Ängenleden i västra Sunne helt rätt. En vacker vandringsled som funnits i 17 år, men som nyinvigdes för några veckor sedan under pompa och ståt. De 17 kilometrarna bjuder på varierad terräng – allt mellan böljande snabba stigar till nära nog obanad terräng av midjehögt (o)gräs och mossiga rullstensåsar, som får oss över 40 att tänka på Professor Drövels hemlighet. Bitvis är det för svårt för att hålla sig kvar i sadeln och ibland får du klättra så brant att hjärtat vill hoppa ur bröstet. Men för varje gastkramande klättring blir du rikligen belönad när det vänder utför.
Förutom fin cykling får du uppleva vackra utsikter över Ängsjön, en gammal nedlagd gruva och en marinad av utsvultna mördarknott.

VÄL MARKERAD STIG

Min kompanjon Jonas Andersson och jag bestämde oss för att köra leden motsols. Vi parkerade bilarna vid Stranda och anslöt till stigen några hundra meter sydösterut och började med en rejäl stigning upp på Strandhöjden 375 m ö h, där det fanns fina timmerbord med utsikt över sjön. Redan från början märks det att någon lagt ner sin själ i att märka upp leden ordentligt. Orangea prickar är målade så tätt på träd, stubbar och stenar att det knappas går att köra vilse (se bilden av kalhygget). Det var bara stax innan Rockkmakkstugan som vi fick klia oss i huvudet lite innan vi hittade rätt.

TRÄD ÖVER STIGEN

Efter en kort andningspaus på toppen av Strandhöjden pekade vi cyklarna nedåt och sänkte sadelstolparna i botten. Men ack vilken besvikelse. Ett gäng nedblåsta grova träd över stigen gjorde att vi fick stanna här och där och lyfta hojarna. Och sedan var vi nere. Därefter kom en minst lika jobbig stigning igen, denna gång uppför den högsta bergstoppen ”Hittamack”. Cykeln kändes tio kilo tyngre än normalt och svetten sved elakt i ögonen. Vi hade redan varit ute i 45 minuter, men inte kommit längre än 2,5 kilometer.

ENDURO GALORE

Men när marken planade ut kom de sju kilometer som var den största behållningen av Ängenleden. Från toppen av Hittamack 390 m ö h bjöds vi på fem minuters utförsåkning av bästa slag. Gravitationen gjorde vad den skulle och farten ökade längs smala, snabba och mestadels släta serpentinsvängar av bästa endurostandard. Jonas hade något fel på frambromsen, men det hindrade honom inte från att släppa på ordentligt genom kurvor och sänkor, och jag hade fullt upp med att hänga med i svängarna. Väl nere skrattade vi euforiskt i några minuter medan vi pustade ut och njöt av det vi just upplevt. Det vore en närmast humanitär åtgärd att förlägga en sträcka i Canyon Enduro Series här. Faktum är att det är ett av de skönaste stigsegment jag någonsin kört.

TA EN FIKA

Stigen fortsatte genom fin terräng på slingriga och sköna små uppförs- och nedförsbackar, tills vi kom fram till Rokkmakkstugan, en hembygdsgård som har öppet för fikagäster onsdagar och söndagar under hela sommaren. Här har du fin sjöutsikt och möjlighet att vila lite. Efter ett kort skogsavsnitt kommer du till ledens enda kilometer grusväg. Håll sedan utkik efter en skarp högersväng rakt ut i spenaten, där den fina stigen fortsätter i ytterligare fyra - fem kilometer, tills du kommer till rastplatsen vid Höri. Och där börjar eländet.

KNOTTEN ATTACKERAR

Klockan var nu ungefär 21.00 och knotten attackerade vilt. Vi försökte peta i oss lite energi, men fick ge upp och fly, för så fort vi stannade mer än några sekunder hade vi ett moln omkring oss. Här började också stigen bli aningen för krånglig och svår, med kraftig vegetation som skymde alla ojämnheter. Varje sten kom utan förvarning och det var svårt att planera sin färd, samtidigt som låg fart gjorde att vi tappade momentum. Utförssträckor som skulle kunnat vara kalasfina blev för svåra och vi tvingades av cyklarna, vilket gjorde att knotten fick dukat bord. Sista biten tillbaks till bilen var ordentlig ansträngning, som jag helst slipper göra igen.

TIPS TILL DIG SOM VILL PROVA

Trots att vi genade någon kilometer i slutet tog det oss drygt tre timmar att ta oss runt leden, men även om det var en strapats så var det definitivt inte sista gången jag cyklar Ängenleden. Men nästa gång kommer jag parkera bilen vid Rokkmakkstugan och börja med att klättra bakvägen uppför Hittamack. Väl uppe på toppen kommer jag vända tillbaks och köra de cirka sju underbara kilometrarna till Höri. Därefter vänder jag nog och kör tillbaks. Jag kommer också se till att köra tidigare på dagen för att slippa alla knott.

BETYG

Jonas sa det bäst, ”Ängenleden är lite himmel och helvete”. Den får tre tummar upp för den fina utsikten och de fantastiska sju kilometrarna från Hittamack till rastplatsen vid Höri. Om det inte vore så många nedfallna träd i början så hade jag gett den en fyra. För att få en femma skulle det behövas en slåttermaskin och lite manuellt arbete med att flytta en del stenar och andra hinder längs den sydvästra delen. I dagsläget är leden bitvis för svår för att sitta kvar i sadeln. Åtminstone för mig.

Har du kört Ängenleden? Skriv en kommentar och berätta vad du tycker i kommentarsfältet.

Här är Jonas actionbilder från Ängsleden. Tack Jonas för att du delar.

Och här har du en GPX-fil av leden.